Annons:
Läst 1018 ggr
[Göstage]
2019-04-17 09:09

Till gnistens minne

"En plats ombord där det alltid var angenämt att uppehålla sig var i telegrafistens rum. I detta fönsterlösa utrymme satt "gnisten" i blå lusekofta under den gröna arbetslampan, alltid vänlig och eftertänksam, med pipan i munnen och med det röda skrinet med Prins Albert-tobaken inom räckhåll." Ur "Flagget" av Nordahl Grieg (1945)

Fartygstelegrafen, eller "gnisten"*, hade en kort men betydelsefull glansperiod. När jag gjorde lumpen på sent sextiotal placerades jag inledningsvis på telegrafistutbildningen innan takten drevs upp och jag degraderades från "gnistapa" till "kabeltattare". Bland signalistaspiranterna minns jag speciellt en som var väldigt driven, och mycket riktigt hade börjat knacka hemma långt tidigare. Killen hade haft tankar på en karriär som fartygstelegrafist, men hade vid det laget insett att det inte var någon framtidsbransch. Det hade han helt rätt i, för lagom till dess han steg ut genom regementsgrindarna som nymuckad hade fartygstelegrafisterna så smått börjat att ställa undan sin kära morsenyckel.

På sjuttiotalet började fartygstelegrafin ersättas av andra kommunikationsmöjligheter, men det var först i slutet på seklet som beslutet att slopa telegrafin till sjöss officiellt verkställdes.

Då hade telegrafistyrket via kortvågsradio funnits i omkring fyrtio år, med sin stora betydelse under andra världskriget. Vi har väl alla sett gamla filmer där den svettiga gnisten febrilt knackar ut meddelande medan en skäggstubbsförsedd kapten nervöst rökande står lutad över honom för att ta emot eller få fram meddelanden till omvärlden. 

Sjöfartstelegrafin har dock en något längre historia - den första svenska kullen telegrafister  utexaminerades 1912, alltså samma år som Titanic skickade ut SOS efter att ha gått på ett isberg.  Då var fartygsradiotelegrafin ett relativt nytt påfund - de första fartygen utrustades något år efter sekelskiftet.  

"Det första svenska handelsfartyget med fartygsradiostation var Göteborgsrederiet Wilson & Co:s kolångare St. Paul, som 15 december 1911 sände första telegrammet. Fartyget fick också den första koncessionen för gnistsändare som utfärdades av Kungliga Telegrafstyrelsen den 4 oktober 1912. St Paul:s anropssignal var SFA. Fartyget minsprängdes och sjönk utanför Tyne i England 2 september 1914, som första svenska fartyg att falla offer för första världskriget. Under tiden som nödmeddelandet SOS sändes ut, föll antennen ned",  meddelar Wikipedia.

Men det var först med kortvågsradions tillkomst på 1930-talet som det blev förbättrade  möjligheter för fartyg att från världens alla hav upprätthålla kommunikationen med hemland, destinationsorter och andra fartyg. För svensk del var Göteborgs Radio den förmedlande länken. 

"Göteborg Radio startade sin verksamhet år 1911 och lades ner 1994. Verksamheten övertogs då av Stockholm Radio/SDJ . Radiostationen var placerad på Onsalahalvön och hade sändare utplacerade i Vallda, Grimeton (Varberg), Karlsborg m.fl. samt ett flertal VHF stationer längs västkusten, i Vänern och Vättern. Ett hundratal radioexpeditörer tjänstgjorde här, som mest, i skift." (Källa Radiomuseet, länk nedan.)

Utöver brevskrivandet var det  många ombordanställdas enda möjlighet att ge livstecken till sina anhöriga med hjälp av telegram som gnisten kunde skicka iväg, så det gällde att hålla sig väl med gnisten.

"Det var det inte så billigt för sjöfolk att sända telegram från sitt fartyg hem till sina anhöriga. För att rationalisera detta gav Telegrafverket ut en lista där man välja ut en färdigformulerad hälsning som angavs med en kort kod och på det viset kunde man snabbt överföra en större mängd information och därigenom spara både tid och pengar. Mottagaren fick texten i klartext till och med på lyxblankett om avsändaren valde det."

Källa Radiomuseet

Telegrafistyrket blev även en möjlig inkörsport för kvinnor att söka sig till sjöss på en mer kvalificerad post. Den första kvinnliga telegrafisten mönstrade på 1948,  å 1984 fanns det totalt 377 aktiva telegrafister i svenska handelsflottan 1984, av dem var 107 kvinnor. Källa.

-----------

* "Telegrafisten kallas för gnistan eller gnisten av de andra ombordanställda. Det går tillbaka till den första tiden md telegrafister, när telegraferandet skedde med hjälp av gnistsändare." Källa.

Den här tråden är avsedd för lite tankar och information kring det gamla gnistyrket. Inte minst är det välkommet med kommentarer från sådana med egen kompetens inom gebitet, själv är jag kvar på samma kunskapsnivå jag hade som degraderad infanterisignalist på sin tid. Finns det fel i sammanfattningen så tar jag förstås tacksamt emot korrigeringar!

Annons:
Record
2019-04-17 10:16
#1

Hej Göstage, inte visste ja att du var av samma sort som mig, samt en ny grupp under kusthav.ifokus.se

Gnisten på HMS Patricia

[Jimmy.L]
2019-04-17 10:16
#2

Kul och läsa om sådana här yrken som fanns förr.

[Göstage]
2019-04-17 10:31
#3

#1 Där ser man! Kanske får vi läsa lite om livet ombord på Patricia vad det lider? 😉

#2 Ja, det finns en del försvunna yrken att botanisera bland! Fyrvaktare är ju numera en död yrkesgren till exempel.

Record
2019-04-17 10:38
#4

Min uppfattning att det var en nykommling iFokus stämmer inte, det är &-tecknet som sätter ihop "kust&hav" = kusthav ???

#Jimmy.L

Yrket fick en fortsättning, när jag hör en telegrafisignal vaknar jag upp och följer texten som sänds hela meningar, trots mina år sedan jag lärde mig telegrafi.

Även Radiomuseét var en plats att minnas från dess start.

Upp till toppen
Annons: