![[Göstage]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Vi, havet och båtarna
Inte "vårt livs historia", men kanske en tråd där den som vill kan berätta om sin relation till hav och båtar?
Själv är jag en typisk landkrabba, med längtan till havet. Jag är född och uppvuxen vid vårt stora innanhav Vänern men har bott större delen av mitt liv i Göteborgstrakten. Här är ju sjöfartstraditionen en del av livsluften, och visst har man blivit "indoktrinerad", men det var först när jag blev pensionär som jag på allvar ville ta reda på mer om det hav och de båtar som jag har så nära till.
Sedan några år driver jag ett projekt där jag skall försöka hinna besöka alla öar i Göteborgs skärgård dit Västtrafik når. Till att börja med är det den södra skärgården som jag betar av.
Tar en del bilder med en liten fickkamera, och jag blir sällan nöjd med dem. Å andra sidan är det skönt att ha något att skylla på när man misslyckas… 😉
Jag har redan lärt mig älska dessa öar, men jag måste erkänna en sak, så västkustbo jag än är - Stockholms skärgård är ändå något alldeles extra! Det säger jag trots att min egen erfarenhet av den är alldeles för liten.
Nu får du gärna dela med dig om din passion för hav och båtar!
Bild: vy från Hönö i Göteborgs norra skärgård.
En till landkrabba här som bor i 08-land, fiskat ofta när jag var yngre allt från abborre till strömming, följde ofta med farsgubben när han fiskade med en kompis med båt, då var det strömming och abborre på våren och nätfiske på hösten samt strömming det som lockade var havet och stillheten sen att det nappade mycket var givetvis mycket kul. Vi åkte även på kryssningar ofta under sommaren men även på sportlovet och då som nu var det främst Viking Line men även Birka. Stockholms skärgård har jag besökt många gånger med flera favoriter som Landsort, Arholma.
#0 Jag växte som sagt upp vid Vänerns strand. Bland mina första och fortfarande bästa minnen av sjölivet finns de tillfällen då jag och min far hälsade på hans gamla vän G.A. (han kallades alltid vid initialerna i sitt förnamn). G.A. var bokstavligen en "gammal" vän till min far, han var nog närmare åttio och min far inte fyllda femtio. När GA hälsade på hos oss fick jag nästan varje gång en tvåkrona med ett blågult band fäst i en fint tennarbete som han lödit fast i myntet. Tyvärr sparade jag inget av mynten - oförståndig som jag var bröt jag loss slanten och handlade för den…
Min far och den gamle gjorde ofta fiskefärder ut på Vänern på sommaren i GA:s stora träbåt, och på vintern blev det isfiske dit de åkte med farsans bil. Men så storfiskare han var så hade GA en hemlighet. Vid sitt båthus hade han sina andra vänner, ett stim präktiga abborrar som han handmatade, och ingen som kände till de fiskarna skulle komma på tanken att dra upp någon av dem - de var GA:s kompisar!
En gång fick jag och mina föräldrar följa med GA på en femmilaresa på Vänern in till Karlstad. Det var första gången jag fick se riktigt öppen sjö utan några stränder vid horisonten, och på en kobbe med en torrfura blickade fiskgjusen ner på oss från sitt bo - en spännande upplevelse för en tioåring!
Det där hände för mer än sextio år sedan, och nu är de alla borta liksom båthuset, men minnena finns kvar, och de finns i tryggt förvar hos mig ytterligare en tid.
Eftersom jag nu förekommer här och där i trådarna så får jag väl förklara varför det blev "Cojimar" som nick. Jo, främst för att det var därifrån fiskaren Santiago i "Den gamle och havet" gick ut, och den boktiteln tycker jag passar in på mig.
Drar mina strån till stacken som medis på Militärhistoria, Kust & Hav och Fågelskådning i Fokus.