Göteborgs södra skärgård
"Sköljda av fräsande sjöar
ligger ett pärlband av öar
Styrsö och Donsö och Känsö och Brännö
- jag älskar er".
Lasse Dahlqvist
Jag hade bott i Göteborg i närmare femtio år utan att ha sett öarna i den södra skärgården mer än från Stenafärjan och vid en rundtur med S/S Bohuslän. Under årens lopp har jag jobbat ihop med folk utifrån öarna, och till slut väckte det en nyfikenhet hos mig på denna arkipelag, så jag beslöt att bli öluffare. Min plan var att besöka åtminstone de stora öarna med någon ö varje sommar, och efter att ha inlett med Vrångö 2015 har jag sedan avverkat Donsö, Styrsö, Brännö och Asperö, så nu återstår endast Köpstadsö att utforska. (Känsö är endast öppet för gruppbesök. Har visserligen varit där, men det var ganska många år sedan.)
Till södra skärgårdens öar kommer man med Styrsöbolagets båtar, som utgår från Saltholmen. Det går även enstaka turer från Stenpiren i centrala Göteborg, speciellt under sommartidtabell, men i regel får man ta sig till Saltholmens båtterminal. Att ta egen bil till Saltholmen är ingen bra idé - det är inte gott om p-platser, allra minst sommartid. Från och centrala staden tar man sig dit enklast med spårvagnslinje 11 (sommartid även linje 9) eller snabbussen linje 114. På båtarna betalar man med västtrafikkortet, på samma sätt som med övrig kollektivtrafik.
Cykling är ett populärt färdsätt i skärgården, och det finns hojar att hyra på flera öar via en apptjänst. Man kan i regel ta med sig egen cykel, men vid högsäsong kan det finnas begränsningar.
Tillgängligheten för funktionsnedsatta förefaller god, närmare upplysningar här.
Det finns stora informationstavlor vid färjorna, så det är knappast några problem att hitta rätt linje.
Jag har skrivit på iFokus om mina öbesök, men eftersom de ligger utspridda på flera sajter samlar jag det hela nu, här på Kust och Hav iFokus. Vi inleder med minnena från sommaren 2015 och Vrångö. På fyra år kan förstås ett och annat ha ändras, men förhoppningsvis stämmer faktauppgifterna från 2015 även idag.
Vrångö är en 39,6 HA stor ö i Styrsö socken i Göteborgs södra skärgård, och den sydligast belägna av de bebodda öarna i denna arkepelag. Idag finns det cirka 400 åretruntboende härute, varav majoriteten av de yrkesverksamma pendlar till Göteborg. Med någon av de snabbgående skärgårdsbåtarna med direktförbindelse till Saltholmen tar det 20 minuter att komma till fastlandet.
Den gamla bebyggelsekärnan, kvarteren närmast lotsutkiken, består av ursprunglig bebyggelse och gator som följer huskropparna, inte tvärtom som vid nutida gatudragningar.
Fast de gamla husen utgör en mindre del av bebyggelsen på Vrångö. Här finns en hel del egnahem av samma typ som på fastlandet, medan hyreshus verkar saknas helt. På ön finns inga bilar, istället är det de trehjuliga flakmopederna som dominerar, liksom på andra skärgårdsöar. Dessutom är förstås cykeln ett vanligt åkdon här och det gäller att ha koll bakåt på gatorna, för det är lätt att gå mitt i vägen när bilar saknas, men se upp, för rätt som det är stryker en cyklist förbi! (Troligen någon stressad stadsbo, som haft cykeln med sig på båten…) 😉
Edit.
Och, på tal om överraskningar: den som tror att Göteborgs södra skärgård bara består av kala klippor blir överraskad vid ett besök i arkipelagen. Efter att jag senare besökt ytterligare öar kan jag säga att de genomgående har gott om lummiga områden med fina promenad- och motionsstigar, och det gällde även ute på Vrångö. Det är dock inte att rekommendera att söka sig för långt från dem - det kan vara rätt förrädiskt att ta sig över rullstensfält eller genom tätvuxen vegetation.
På ön fanns när jag var där en mindre servicebutik och två serveringar, varav en inte oväntat specialiserad på fiskrätter. Någon bankomat finns det inte, varken där eller på någon annan av öarna- den närmaste finns vid Saltholmen. Fast det går förstås att betala med kort i butik och på serveringar.
Majoriteten av besökarna på Vrångö sommartid söker sig nog ut från bebyggelsen och till klippor och sandstränder för solande och salta bad.
Den augustidag i gassande sol som jag tog mig ut till Vrångö så var det vi tillfälliga besökare, inte minst tyskar, som dominerade gator och stränder - endast någon föräldraledig yngre person och några pensionärer syntes till av lokalbefolkningen. De bofasta mötte vi gäster när vi klev i land på Saltholmen och öborna steg ombord för att resa hem till ön. Bara att tacka för att man fått låna deras ö för en dag!
Fina bilder och trevlig historia bakom det som finns på bild. 👍
#12 Tackar! Ja, det var ju några år sedan jag var där ute, men när man ser bilderna och läser sparad tidigare text så blir det lite som "igårkänsla".
Sedan är det ju en sak att komma dit när det är soligt och varmt - hade varit något annat att vara där när stormen tjuter i stugknutarna och brottsjöarna slår in från det öppna havet… 😮
Då är det nytt år och ny ö. Året är 2016, månaden är slutet av augusti och ön Donsö. Nu är vi på en större ö, både till yta och folkmängd- den är på 96,99 ha och har omkring 1500 innevånare.
Donsö är lite grann sinnebilden för havet som näring och affärsidé. Förutom den genuina fiskartraditionen på ön är det en redarort. Faktum är att det är Sveriges tredje redarort efter Göteborg och Stockholm.
Öborna berättar gärna om att det var här Sten A. Olsson, grundaren av Stena Line föddes. Jag hörde själv hur en äldre herre sittande på en flakmoped försökte berätta om Sten Allan för två turister som dessvärre inte förstod svenska, men "Stena Line" kanske klingade välbekant i deras öron.
Som turist på Donsö får man ligga i om man både vill uppleva brygglivet och vandra på de härliga naturstigarna i den obebyggda delen av ön. Själv tillbringade jag sex timmar på ön första resan, men återvände senare för att lära mig mer.
Tror det här är rätt ställe att börja vår rundtur…
Donsö kyrka uppfördes som kapell 1932, och tornet tillkom 1955. På kyrkogården ser man på gravstenarnas text att här vilar många fiskare och sjömän, och att havet krävde sin tribut framgår av minnesstenen över omkomna sjöfarande från Donsö.
Att befolkningen förr sökte tröst och hopp i kyrkorna är förståeligt, och i likhet med många andra församlingar i Göteborgs skärgård är och har kyrksamheten varit stark här på ön. Inte minst gäller det frikyrkoförsamlingarna, Donsö missionsförsamlingar har 500 medlemmar, det vill säga en tredjedel av öns befolkning. Föga förvånande var grundaren och den förste föreståndaren en fiskare som överlevde ett skeppsbrott 1874 och som tack för det startade missionsförsamlingen 1882.
Under seklerna har Göteborgs skärgård varit utsatt för krigets härjningar och lidit av dess konsekvenser. Under en vandring på ön hittar man mycket som minner om krig och beredskap. Jag har själv haft en arbetskamrat från ön som var tillsyningsman för fort och värn någon gång på 1970-talet.
En minnesskylt på öns högsta punkt minner om Batteri Donsö.
Eftersom vädret var fint den sensommaren återvände jag till Donsö ett par veckor senare, så jag har gott om bilder på lager från ön, bland annat på båttrafiken i sundet mot Styrsö. Lägger kanske ut en del längre fram i tråden.
Men vad kan sägas om Donsö som slutomdöme? Ja, ön är lite som ett kinderegg- två godsaker i en. Dels har den en fantastisk hamn, med otroligt många fritidsbåtar vid bryggorna, och dels har den en härlig vandringsled runt Donsö huvud. Den är visserligen lång att gå i sin helhet, men inte särskilt kuperad.
Därmed styr vi kosan mot 2017 och en ny ö att upptäcka!
Vilken härlig skärgård.
Efter Donsö är steget inte långt till Styrsö - det finns till och med broförbindelse mellan öarna. Mitt första besök på Styrsö gjorde jag i början av augusti 2017, och det gav mersmak!
Trots att jag redan utnämnt Donsö till "navet" så är Styrsö den egentliga centralorten för öarna i västra Göteborg. Ön är 21 072 hektar stor och hyser en fast befolkning på cirka 1400 personer. Den anses vara den av öarna som är "mest stadslik", utan att för den sakens skull sakna den maritima prägeln.
Det finns tre färjestationer på ön, Styrsö Bratten, Styrsö Tången och Styrsö Skäret. Själv föredrar jag att stiga av på den förstnämnda, den är bra som utgångspunkt och känns som öns naturliga samlingspunkt, med kiosk och serveringar.
Den som besöker Styrsö för att vandra på de fina lederna på ön stiger förmodligen av vid Skäret. Här tar man sig snabbt in på de välskyltade promenadlederna på ön. Liksom på Donsö är de lätta att gå på, men vill man ta sig upp till den bästa utsikten så får man forcera några medeltunga backar.
Vid Brännholmsviken passar det bra att stanna till och läsa på de informativa skyltarna om platsens historia. Fåren verkar dock måttligt intresserade kan jag konstatera innan jag drar vidare. Nu gäller det att välja rätt väg!
Klicka på bilden för förstorning!
Dags att lämna den hänförande utsikten bakom sig, och nästa anhalt blev kyrkan. Vid Styrsö kyrkogård möts man av gravvårdar som talar om öns förgångna. Här finns gott om skeppar-och fiskarsläkter, och många öboefternamn som man känner igen från arbetskamrater inne i staden. Här vilar deras släkter sedan århundraden tillbaka.
Dags att lämna Styrsö för den här gången, men jag kan väl avslöja att jag kommit dit fler gånger.
Om man är beredd att gå (eller varför inte cykla?) en bit så är Styrsö en omväxlande och trevlig ö. Däremot såg jag inte så många badplatser - men det finns ju klippor lite varstans för den våghalsige!
Tackar Göstage för dina fina inlägg med bilder, de skapar en minnesbild av mina tidiga ungdomsår på Styrsö och Donsö.
Hittade du inte något hus med en stor radiomast på Styrsö, Där jag hade en känd man med många båtar (Fartyg). På Donsö skall det finnas ett hus som består av en fartygsbrygga. där minna minnen landar, och många skeppsägare gästade.
Dina försök att gå iland på Känsö är numera stoppat för risken att träffa på blindgångare, en plats med fritt uppehälle för mig under ett år på femtiotalet i Marinen.
#42 Trevligt att du har minnen utifrån öarna!
På rak arm känner jag dock varken igen högmasten på Styrsö eller kommandobryggan på Donsö. Får se om jag hittar någon bild där de syns!
Ja, Känsö kommer man som sagt inte i land på, men vi kan väl lägga ut en bild som ön ser ut från Brännö Husvik plåtat med min otillräckliga kamera.
(Jag har lite diabilder från Känsö, men jag har inte skannat av dem.)
Då närmar vi oss nutid när vi stiger i land på Brännö, som jag hunnit besöka såväl förra sommaren som i år. Ön skiljer sig lite från de andra öarna, då fisket inte varit så dominerande, däremot det har bedrivits jordbruk här mer än på de andra öarna i skärgården. Och så har det varit lotsarnas ö - men mer om det senare.
Brännö är en stor ö, 193 hektar, men inte så tätbebodd (900 bofasta). Jag har funnit två restauranger på ön, varav en åretrunt öppen, en affär och två caféer, men jag kan ha missat något. Det finns också flera övernattningsmöjligheter, såväl pensionat som Bed & Breakfast. Några badplatser finns det även, så man behöver varken gå hungrig, trött eller svettig när man besöker Brännö!
Ön har två färjestationer. Om man tänkt hyra cykel bör man stiga av och på vid Brännö Rödsten, för det är där man kan hyra dom med hjälp av en app. Själv föredrar jag att gå i land vid Brännö Husvik och vandra över ön, för att sedan ta färjan hem från Brännö Rödsten.
Knappast någon i vuxen ålder som hör Brännö nämnas lär kunna undgå att tänka på Lasse Dahlquist, och det kan vara ett av skälen att börja besöket vid Husvik.
Edit.
Redan där vi stiger av färjan trampar vi på klassisk mark, för under cementen ligger sannolikt fortfarande resterna av skutan Helena, som slutade sin tillvaro som brygga.
Den som kan sin Lasse Dahlquist minns nog några rader ur hans klassiska `Morfar har berättat´: "Nere vid Helena stod jag när lotsarna kom, lika trygg i bena, var jag som en utav dom".
Och vad jag har inhämtat så var det alltså på Helena/bryggan som den brygga som besjungs i `Dans på Brännö brygga". Lasse Dahlquist sågade för övrigt loss bitar av den och signerade, de brädlapparna delade han ut till vänner och beundrare under årens lopp.
"Men man dansar ju fortfarande på Brännö brygga?", kanske någon invänder. Och det stämmer - alldeles intill väntkuren och det lilla hamnkaféet har det byggts en ny "Brännö brygga", där det dansas på onsdagskvällarna under sommaren.
På en hög naturstensvägg sitter det några minnesskyltar över öns store son (även om han föddes i Örgryte), och till höger i backen upp från den lilla hamnen står Lasse Dahlqvists morfar mästerlotsens hus fortfarande kvar.
Med detta tror jag att vi har avhandlat Lasse Dahlquist nog i tråden för en stund, men den som vill läsa mer om honom kan hitta mycket i Anders Wällheds bok, som finns i pdf-format på nätet.
Nu, när jag besökt Brännö några gånger och inte behöver jaga vidare i upptäckariver dröjer jag mig gärna kvar en stund extra i Husvik. Det är inget storslagenhet i upplevelsen, utan mer en förtrolig närhet till hav och strand. Som Evert Taube uttryckte saken i ett annat sammanhang, "och själv var jag en del av min idyll" - ja, precis så känns det!
Granne till värdshuset ligger affären. Som de flesta öbutiker är utbudet och utrymmet begränsat för en stadsbo, men nödvändigt för den som inte dagligen kan storhandla i tätorten.
Här finns inte bara basvaror, utan man är ombud för post, apotek och Systembolaget. På informationstavlorna trängs meddelanden om yoga med lappar om barnvagn till salu, och lite skvaller kanske man kan få sig till livs också, när man råkas utanför affären? 😉
Nu bär det uppför, till lotsutkiken närmare bestämt. Brännölotsarna är ett välkänt begrepp i skärgården, och man förstår lotsutkikens betydelse i en tid då man inte hade tillgång till dagens kommunikationer. Istället fick man förlita sig på den egna synen, plus den optiska telegraf som en gång fanns här.
Känner man nu för att komma i närmare kontakt med havet (jag gjorde det!) så föreslår jag en tur ner till Vassvik, en perfekt plats att hala fram den medhavda termosen och ta en stärkande kopp samtidigt som man kan beskåda den välbekanta fyrplatsen Gäveskär på relativt nära håll.
Och skulle man känna för ett dopp så finns det en badplats som är lite okänd för tillfällighetsbesökarna på ön.
Så har vi då kommit fram till den sista övandringen för den här gången. Den skedde så sent som förra veckan, och målet var Asperö.
När man åker med Styrsöbolagets båtar så är chansen stor att första anhalten är Asperö, som ligger bara tio minuters båtfärd från Saltholmen. Det är en liten ö på 38 ha och med en folkmängd på cirka 420 personer. Till ön räknas även den 0,8 km² stora ön Rivö bokstavligen ett stenkast över Asperösund. Den är obebodd, om man inte räknar in de betande får som så här års går på bete där.
Asperö har två färjebryggor, Asperö Östra och Asperö Norra. Är man badsugen kan det vara enklast att gå av vid Asperö Östra och därifrån vandra till badplatsen Kvistevik, i övrigt är Asperö Norra att föredra, inte minst för att det är en rejäl backe att forcera från den östra tilläggsplatsen om man skall ta sig till bykärnan.
De flesta som åkt med färjorna håller nog med mig om att det är något speciellt att färdas in i Asperösund och mötas av synen av båtbryggorna och de trevliga röda sjöbodarna. Jag har ofta funderat på att göra ett strandhugg där, men först i år blev det av.
Men det första man möts av när man färdas in i sundet är bryggan och de små pittoreska bryggkojorna på den obebodda Rivösidan (de som syns i bakgrunden).
Trots att vi fortfarande befinner oss i semestermånaden augusti var det väldigt lugnt och stilla i byn, och av de fåtaliga besökarna var det ("som vanligt") mest tyskar.
I hamnen var det fullt, och det rör sig enbart av typen fritidsbåtar. Asperö har aldrig varit en fiskebåtsö, däremot handlas det en del med fisk - de riksbekanta Fiskarbröderna är ett Asperöföretag till exempel.
… och blev rikligt belönad med en hänförande utsikt över skärgården och kusten! Vem behöver väl drönare när man kan ta sig upp själv? 🙂
Så här ser Asperö hamn ut från ovan, och där borta ligger Brännö. Tittar man noga ser man lotsutkiken i ensamt majestät på höjden.
Klicka på bilden för större format.
Glömde ju att nämna vilka jag tror kan ha störst utbyte av Asperö. Kanske den som vill komma snabbt och lätt fram och tillbaka till skärgården, och som gärna slår sig ner vid stranden för att studera fritidsbåttrafiken, eller som är beredd att göra sig omaket att klättra högt upp till en utsiktspunkt och insupa den hänförande utsikten. Den som vill ta en stilla cykeltur väljer nog däremot någon annan ö.
#14ff Till den som känner lust att få veta mer om Donsö rekommenderas det här blogginlägget:
https://www.sjofartstidningen.se/bloggar/utkiks-bloggen/donso-salta-obor-reder-sig-sjalva/
Trevliga bilder och berättelser! 🙂
🤗 Elisabeth och Dina 🐱
#84 Tack - skoj med besök! 🙂
Jag tycker denn tråd är mycket trevlig att läsa.
#86 Tackar- nu är det din tur att samla intrycken från din skärgård! Det finns visst några öar där också, har jag hört…😉
#87 Jag har lite äldre bilder från mina utflykter jag kan skriva om under vintern.
#88 👍
Önskar kapten på skutan och och alla besökare ombord en angenäm sommar, på tryggt avstånd från coronavirus och annat elände.
Jag hade hoppats att kunna besöka mina öar i södra skärgården även denna sommar, men för första gången de senaste fem åren blir det inte så.
Får väl trösta mig med att jag hittade Vrångöl ( varunummer34279) på Systembolaget idag, bryggt och tappat på Vrångö. Inte så dumt en stilla sommarkväll på balkongen!
Den stora bilden är förstås från Vrångö.
#90 Ha en trevlig sommar du med.
Kapten, Styrman och alla besökare på sajtskutan tillönskas en hälsosam och trevlig sommar härifrån också! ☀️ 🌺 🌊 🙂
#90 Härlig bild! Hoppas det finns friska öar i andra delar av skärgården som du kan besöka vid tillfälle. Sommaren är lång…
#92 Ja, förhoppningsvis lättar väl vissa restriktioner redan under sommaren, men just nu verkar det faktiskt gå åt andra hållet. Vi ombeds undvika att resa med kollektivtrafik där man inte kan reservera sittplats, och då kommer varken bussen eller spårvagnen i fråga för att ta sig till båten, som man också bör ha reserverad plats på- vilket ju inte finns.
"– Det svåra är båtarna. Det är en väldig massa sommargäster som kommer nu. De sätter in extrabåtar, och visst man kan stå ute, men det blir trångt när folk ska gå av", förklarar Styrsös vårdcentralsansvariga enligt DN.
Det kan bli så paradoxalt att de enda turister som kommer till öarna i sommar är tillresande utländska sådana, inte minst tyskarna är förtjusta i den arkipelagen.
Just nu är jag mest glad att jag trots allt hunnit med en hel del strandhugg på öarna de senaste åren, det är fina minnen nu när nya expeditioner känns fjärran.
Trevligt också att kunna följa Jimmys eskapader i skärgården på den sidan landet!
#93 Synd att du inte kan åka. Är jättekul att läsa om Göteborgs skärgård.
Styrsöbolagets Fröja får äran att bli frimärke i år.
- Redigerat 1/12/21, 8:06 PM av [Göstage]
#95: Trevligt.
#42 #43 Torbjörn Dalnäs har också saker att berätta om Känsö.
Öbor vill ha företräde vid trängsel på Styrsöbolagets färjor till södra skärgården, men västtrafik säger att det inte går att göra den sortens särbehandling av resenärer.
#99: Vackert.
#100 Ja, nu är det fint därute!
#99: Jättefina bilder, förstår att man kan längta.
#99 Tack!
Idag åker man färja från Saltholmen till Brännö på en kvart, sjöfarten övervakas av radar och AIS, och man kan meddela sig från och till fartygen med modern kommunikation via satellit. Utan att överdriva kan man väl säga att man befinner sig i trygga vatten i storstadens närhet. Men så var det inte i början på förra seklet - då kunde man vara utelämnad till havets raseri redan i Södra skärgården.
Dagarna före julafton 1900 drabbades västkusten från Göteborg upp till Lysekil av en kortvarig svår storm, som åstadkom stora skador på bebyggelse och skog in över landet ända upp till Mellerud.
Göteborg verkade ha klarat sig relativt lindrigt undan, men ute vid Galtö (idag Galterö) intill Brännö inträffade i nattens mörker ett svårt skeppsbrott vars omfattning ingen mer än de drabbade tio personerna ombord på ångaren Sverre från Malmö, och av dem skulle bara en överleva och kunna berätta om det dödliga dramat. Det var konstapeln ombord, en man som hette Skog, som senare kunde redogöra för händelserna.
På fredag förmiddag när Sverre befunnit sig ute på Kattegatt i färd mot hemmahamnen Malmö hade hon blivit segelsliten i den stegrande stormen och drev obönhörligt in mot kusten. Vid tiotiden på kvällen ansträngde sig besättningen till det yttersta att få henne att gå fri från kobbar och grynnor, men slutligen rände hon på grund mellan Galtö huvud och Galtö Rönneskär.
Det fanns ingen möjlighet att sjösätta båtarna, och besättningen kunde maktlösa uppleva hur fartyget slogs sönder i brottsjöarna. När kaptenen skulle samla mannarna ombord för en sista andaktstund i kajutan kom en våg och svepte flera av dem överbord. Skog och två matroser, den ene norrman och den andre från Gävle, lyckades genom att klamra sig fast vid vrakdelar ta sig i land där de utmattade sökte skydd i en klyfta mot den rasande stormen. De två matroserna klarade sig dock inte, utan avled under natten.
När lördagsmorgonen grydde tog sig Skog längre in på ön och försökte påkalla hjälp, men ön var obebodd, och bron mot Brännö stod under vatten. Han fann en förrådsbyggnad där han skte skydd och föll i dvala. Sent på lördagskvällen hade Brännöbor uppmärksammat att ett fartyg gått i kvav vid Galtö, och några telegrafister lyckades på söndagsmorgonen ta sig över till ön. De möttes först av anblicken av de två ihjälfrusna matroserna, och ute bland klipporna såg de vrakspillrorna och fann ytterligare tre av de omkomna i vattnet, däribland det som skulle visa sig vara kaptenen H.B. Andersson från Höganäs.
När de var på väg tillbaka till Brännö för att larma och skaffa hjälp märkte de att fönstret på förrådsbyggnaden var urplockat, och därinne fann de den medvetslöse Skog. Han var av förståeliga skäl i ytterst dåligt skick, men efter vård i land var han så pass återställd att han kunde redogöra för olycksförloppet.
Klipp ur Göteborgs Aftonblad julafton 1900. Tidningen är även källa till ovanstående berättelse.
Idag är Galterö naturreservat, där får fridsamt betar och alla tecken på den tragiska olyckan julen 1900 är förstås sedan länge utplånade.
- Redigerat 9/24/21, 5:08 PM av [Göstage]
#104: Våra skärgårdar är ganska lika ändå när man ser klippet.
#105 Javisst finns det gemensamma drag skärgårdarna emellan.
Vrångö i Göteborgs södra skärgård riskerar att förlora sin livsmedelsbutik efter att det uppmärksammats att tillbyggnader av butiken saknar byggnadstillstånd. Beslutas det att de måste rivas säger butiksägaren att han måste stänga den.
- Redigerat 2/8/22, 12:50 PM av [Göstage]
#107: Tråkigt att man är så strikt.
#108 Ja, hoppas att det löser sig på ett eller annat sätt, för det behövs verkligen en livsmedelsbutik på ön.
#109: Ja utan livsmedelsbutik blir det svårare för öborna.
En fin liten film på YouTube från Vrångö. Hoppas kunna komma dit igen- det var den första ön i skärgården som jag besökte på mitt ö-luffande.
- Redigerat 2/8/22, 5:19 PM av [Göstage]
#107 ff Byggnadsnämnden har bordlagt ärendet om vite för tillbyggnaden av Vrångöbutiken.
Det är för få färjeturer till och från öarna i Göteborgs södra skärgård för att unga människor i familjebildande åldrar kan tänka sig att bli bofasta där, skriver ordförande och vice ordf. i SSIS, Södra Skärgården i Samverkan, på debattplats i GP.
"Demografiska fakta visar att södra skärgården snarare är döende än levande. Befolkningstillväxten har sedan sekelskiftet nästan helt avstannat samtidigt som övriga Göteborg haft en rekordartad ökningstakt.
Befolkningens ålderssammansättning har under samma tid förvandlat skärgården till “kommunens ålderdomshem” jämfört med alla andra jämförbara områden i Göteborg. Jämfört med Göteborgs genomsnitt har skärgården dubbelt så stor andel 70-åringar och samtidigt bara en fjärdedel av 30-åringarna.
Södra skärgården befinner sig alltså i en glesbygdsliknande negativ utvecklingsspiral sedan år 2000. Innan dess växte och utvecklades skärgården."---
Re:tired.
- Redigerat 4/19/23, 3:44 PM av Fornöga
#45ff Javisst dansas det fortfarande på Brännö brygga, även om det inte är originalbryggan.
Re:tired.
Vissa borde portas för alltid.
https://sverigesradio.se/artikel/resenarernas-livsfarliga-losning-nar-de-missar-skargardsbaten-de-hoppar
Protest mot förändringar i skärgårdstrafiken.
https://sverigesradio.se/artikel/1000-underskrifter-mot-nya-skargardstrafiken-folk-kommer-missa-baten
#116: Nu 2000 har skrivit på.
https://sverigesradio.se/artikel/oborna-i-protest-mot-forandringar-i-farjetrafiken-2000-skrev-under
#116 #117 Ja upprördheten i södra skärgården är påtaglig.
Re:tired.
Det amerikanska resemagasinet Condé Nast Traveller har utsett Vrångö som "en av 17 hemliga öar i Europa" som är "ett måste" för turistande öutforskare. (Ön omnämns i flera inlägg i denna tråd.)
Re:tired.
- Redigerat 1/24/24, 8:50 AM av Fornöga
Planerna på att lägga ner Asperöskolan och istället låta barnen gå i skola på Brännö oroar föräldrar på ön, framgår av en debattartikel i GP.
Re:tired.
#120 Asperöskolan tycks vara räddad. Läslåst artikel.
Re:tired.