Under större delen av 1900-talet var Bohus varv ett välkänt namn för alla som hade anknytning till Göta älv, Trollhätte kanal och Göta kanal. Varvet, som grundades 1907 av Knut Tiderman, låg vid Göta älvs östra strand i Bohus och utvecklades till ett av Västsveriges främsta reparationsvarv. Här reparerades, byggdes om och moderniserades kanalbåtar, bogserbåtar, vänerskutor och kustfartyg under mer än åttio år.

Men Bohus varv var mer än en arbetsplats. Här fanns ett yrkeskunnande som gjorde varvet känt långt utanför Bohus. Under vintern låg de klassiska kanalbåtarna upplagda för översyn. Skroven målades, maskinerna servades och fartygen rustades inför en ny säsong.

Ett vårtecken

För många som passerade Jordfallsbron eller bodde längs Göta älv blev kanalbåtarnas avfärd från Bohus varv ett uppskattat vårtecken. När vinterarbetet var avslutat kastade fartygen loss och styrde mot Trollhätte kanal och vidare mot Göta kanal.

De klassiska kanalbåtarna, nyrenoverade och nymålade efter månader på varvet, blev en välbekant syn på älven. När de lämnade Bohus varv visste många att vintern var över och att en ny kanalsäsong hade börjat.

Kanalbåtarnas eget varv

Under mer än två decennier var de klassiska passagerarfartygen Juno, Wilhelm Tham, Diana och Astrea återkommande gäster vid Bohus varv. Fartygen kom varje vinter för sin översyn innan de åter tog emot resenärer mellan Göteborg och Stockholm.

På varvet utfördes allt från bottenmålning och plåtarbeten till motorbyten, pannreparationer och omfattande ombyggnader. Varvets smeder, plåtslagare, svetsare, timmermän och maskinister såg till att de gamla fartygen kunde fortsätta sin trafik år efter år.

Särskilt M/S Juno, byggd 1874, är ett levande bevis på kvaliteten i det underhåll som utfördes. Hon är fortfarande världens äldsta registrerade övernattningsfartyg i reguljär drift och trafikerar än i dag Göta kanal tillsammans med Wilhelm Tham och Diana.

Ett varv med bred kompetens

Bohus varv arbetade inte enbart med kanalbåtar. Här reparerades vänerskutor, bogserbåtar, vägverksfärjor och mindre handelsfartyg. Under 1940-, 1950- och 1960-talen byggdes dessutom ett stort antal stålpråmar som kom att trafikera Göta älv och Vänern.

Varvet tillverkade också fartygssektioner och utrustningsdetaljer åt Göteborgs storvarv och var under många år en betydande arbetsgivare i Bohus. Många yrkesmän fick sin arbetsplats och sin försörjning här, och varvet blev en viktig del av samhället kring Göta älv.

Hantverket bakom kulturarvet

Det arbete som utfördes vid Bohus varv handlade om långt mer än reparationer. Här fördes yrkeskunskap vidare mellan generationer. Traditionella arbetsmetoder levde kvar samtidigt som ny teknik infördes när ångmaskiner ersattes av dieselmotorer och nitning successivt gav plats åt svetsning.

Tack vare detta gedigna hantverk kunde många av de klassiska kanalbåtarna fortsätta att segla långt efter att andra fartyg från samma tid hade tagits ur bruk.

Minnet lever kvar

När Bohus varv lades ned 1989 gick en epok i graven. Men minnet av varvet lever kvar genom de fartyg som fortfarande trafikerar Göta kanal och genom berättelserna från dem som arbetade där.

Bohus varv var en viktig del av den svenska kanaltrafikens historia. För många kommer minnet av de vita kanalbåtarna som lämnade varvet varje vår alltid att vara förknippat med början på en ny säsong på Göta kanal – och med våren vid Göta älv.